Måste se frammåt och inte bakåt....

Usch känner mej helt överkörd av en buss rent fysiskt och av livet själsligt.

Egentligen skulle jag hoppa ur pygamasen och göra nåt kul, men idag känns det inte kul. Bara ledsamt, trögt och jobbigt. Jobbade igår länge och under högt tempo. Hmm... Vet ju att det oftast inte går så bra. Och att jag mår bättre om jag jobbar kortare dagar och med mindre stress. När ska jag lära mej? När blir det balans?

Inte idag uppenbarligen.... Ofta så blir det så här när helgen närmar sej. Blir för trött på jobbet, tar ut mej på torsdagen och sen tar det ett par dagar att hämta sej. Snart är det maj och då ska arbetstiden utökas... om det går. Vad är jag för mespropp egentligen?

Kyss!