Nu är jag lite seg, sjöng som Agnetha i Abba tills klockan nästan var 02.30 i morse. Halsen känns lite rosslig och ansträngd men de e det värt. Jag tycker att singstar är aproligt!! Dock blev jag något förvånad över Eś tävlingsinstinkt. Han blev ju riktigt ledsen när han förlorade då vi tävlade. Men gav som tur var aldrig upp - han e en sann G! Till sist fick vi låta E och CL vinna annars skulle han aldrig slutat, eller var dom bättre till slut? Nja jag lät dom vinna för jag skulle aldrig erkänna ett nederlag, eller...... :)

De här med en tävlinginstinkt som e så stark att de nästan går över lik. Vem av oss föräldrar har nedärvt detta? Måste nog erkänna att jag är nog mycket mer taggad vid tävlingar än P. Kan ju minnas för några år sen när vi spelade brännboll på midsommar , vuxna mot barn, då var det på liv och död. Oftast vann vi, inte för att vi var mer tränade eller slog längre, utan för att vi vägrade att förlora helt enkelt och att vi var tillräckligt många "vägra förlora" själar i vuxenlaget.
Är det bra med denna instinkt då?? Ja ibland men som vi läste nånstans jag och mannen:

TA HÄNSYN, DU ÄR EN DEL AV ANDRA MÄNNISKORS UPPLEVELSER

Detta fösöker jag tänka på och försöka ha så roligt / tråkigt / tjurit som går utan att förstöra någon annans dag. Brukar ständigt påminna fröken M om detta med som verkligen kan bli tokig när nån inte gör sitt bästa även om de bara gäller ett sällskapsspel.

Spelade ett annat kulit spel i fredags med Moch hennes ED. Nya lika par leka bäst hette det och gick ut på att man skulle gissa vad ens partner blev gladast för, retade sig mest på, irritationmoment, handen på hjärtat = svara ärligt.
Det var kul men svårt. Jag skulle rangordna Pś upplevelse av olika påståenden. Fasen att det var så svårt....
Jag inbillade mej att 23 år tillsammans skulle göra att man känner varann så pass väl, men icke sa nicke.

M och ED ledde till och med ett tag men va tusan - till sist visade vi vart skåpet skulle stå och vi vann.

Förståligt nog hade de svårt att rangordna vissa saker eftersom dom inte bor ihop som sambo utan bor ihop som hembo (bor hemma me sambo). Men dom förvånade mej ändå, va duktiga dom var på att pricka varandras känslor. För det är en konst - att kunna veta vad ens älskling uppskattar eller irriterar sej på, Bra jobbat ! Det bådar gott!!!

J ag blir just vansinnit irriterad på att typsnittet ändrar sej och jag fattar i varför (!!!!!) och P kan inte hjälpa mej för han lagar mat. Jag säjer som jag sagt många gånger, jag tycker synd om alla tjejer som inte har de så bar som jag.
Mi n man han kan ALLT, nåja det mesta i alla fall <3

Nu e det strax dags att äta så jag skickar en

Kyss!!