Tack Gode Gud! Om det nu finns nån... Arbetsveckan hade ett slut. Ett tag trodde jag att jag hamnat i vakum, att den skulle vara i all EVIGHET! Hemska tanke!

Eller rättare sagt, som om klockan gick lika fort som i Alice i Underlandet och jag kände mej som den knäppa kaninjäkeln som bara sprang runt, helt panikslagen och skrek:

- Jag är SEN, jag är SEN, jag är SEEEEEEEEN!!! Med 1000 saker att reda i och så lite tid.

Men nu är jag hemma. Visserligen med värsta högen av arbete som ska vara klart 8.00 INNAN jag börjar jobba.
Jo då, så wecko är det att jag ska vara klar före jobbet. Planeringstid kallas det! Akta dej för sån!

Och ja, för mej känns det som katastrof. Def. av katastrof är när något är större och mer krävande än vad resurserna klarar av. Och detta är precis så... ge mej styrka!!

Kyss!